Framsida » Avgöranden » Integritet och skydd för personuppgifter (EGD)

Integritet och skydd för personuppgifter (EGD)

College van burgemeester en wethouders van Rotterdam mot M.E.E. Rijkeboer, C-553/07, EGD
Skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter — Direktiv 95/46/EG — Skydd för privatlivet — Utplåning av uppgifter — Rätt att få tillgång till uppgifterna och att få information om mottagarna av uppgifterna — Den frist inom vilken rätten att få tillgång ska utöva

Medlemsstaterna är, enligt artikel 12 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, skyldiga att föreskriva en rätt att få tillgång till information om de mottagare eller mottagarkategorier till vilka uppgifterna lämnas ut samt om de uppgifter som lämnas ut, vilken avser inte enbart nutid, utan även förfluten tid. Det ankommer på medlemsstaterna att fastställa den tid under vilken denna information ska lagras och att fastställa en motsvarande rätt att få tillgång till denna information, vilket innebär en lämplig avvägning mellan den registrerades intresse av att skydda sitt privatliv, bland annat genom den rätt att göra invändningar och att föra talan som föreskrivs i direktiv 95/46, och den börda som skyldigheten att lagra denna information utgör för den registeransvarige.

En regel enligt vilken lagringen av information om de mottagare eller mottagarkategorier till vilka uppgifter lämnats ut och om innehållet i dessa uppgifter begränsas till en tidsperiod på ett år och genom vilken tillgången till denna information på motsvarande sätt begränsas, även om grunduppgifterna lagras mycket längre, utgör inte en lämplig avvägning mellan de intressen och skyldigheter som är i fråga, om det inte visas att en mer långvarig lagring av informationen utgör en orimlig börda för den registeransvarige. Det ankommer på den nationella domstolen att utföra de kontroller som är nödvändiga.

Heinz Huber mot Bundesrepublik Deutschland, C-524/06, EGD 16.12.2008
Skydd för personuppgifter — Unionsmedborgarskap — Principen om förbud mot diskriminering på grund av nationalitet — Direktiv 95/46/EG — Begreppet nödvändighet — Allmän behandling av personuppgifter avseende unionsmedborgare som är medborgare i en annan medlemsstat — Centralt register över utlänningar

Ett sådant system för behandling av personuppgifter avseende unionsmedborgare som inte är medborgare i den berörda medlemsstaten som har införts genom lagen om det centrala utlänningsregistret (Gesetz über das Ausländerzentralregister) av den 2 september 1994, i dess lydelse enligt lagen av den 21 juni 2005, vars syfte är att utgöra stöd för myndigheter som ansvarar för tillämpningen av bestämmelserna om uppehållsrätt uppfyller endast kravet på nödvändighet i artikel 7 e i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana, tolkad i enlighet med förbudet mot diskriminering på grund av nationalitet, om
— det uteslutande innehåller uppgifter som är nödvändiga för att nämnda myndigheter ska kunna tillämpa dessa bestämmelser, och
— om dess centraliserade karaktär medger en mer effektiv tillämpning av bestämmelserna om uppehållsrätt med avseende på unionsmedborgare som inte är medborgare i den berörda medlemsstaten.
Det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera huruvida dessa omständigheter är för handen i målet vid den nationella domstolen.

Lagring och behandling av personuppgifter avseende identifierade personer i ett register såsom AZR för statistiska ändamål kan under inga omständigheter anses vara nödvändig i den mening som avses i artikel 7 e i direktiv 95/46.

Artikel 12 första stycket EG ska tolkas så, att den utgör hinder för att en medlemsstat inför ett särskilt system för behandling av personuppgifter avseende unionsmedborgare som inte är medborgare i denna medlemsstat i syfte att bekämpa kriminalitet.

Tietosuojavaltuutettu mot Satakunnan Markkinapörssi Oy, Satamedia Oy, C-73/07, EGD 16.12.2008
Direktiv 95/46/EG — Tillämpningsområde — Behandling av personliga beskattningsuppgifter och flödet av sådana uppgifter — Skydd av fysiska personer — Yttrandefrihet

Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ska tolkas så, att en verksamhet som består i att uppgifter gällande fysiska personers förvärvsinkomster, kapitalinkomster och förmögenhet
— samlas in från skattemyndigheternas offentliga handlingar och behandlas för publicering,
— publiceras i ett tryckalster, där uppgifterna står i alfabetisk ordning och grupperade enligt inkomstklass i långa, kommunvis uppgjorda förteckningar,
— utlämnas vidare på CD-ROM-skiva för kommersiella syften,
— behandlas i en enhet för SMS-tjänster så, att de som använder mobiltelefon kan sända ett textmeddelande till ett bestämt nummer och, genom att uppge en persons namn och hemkommun som svarsmeddelande till mobiltelefonen, få uppgifter om personens förvärvs- och kapitalinkomster samt förmögenhet, ska anses utgöra behandling av personuppgifter i den mening som avses i den ovannämnda bestämmelsen.

Artikel 9 i direktiv 95/46 ska tolkas så, att de verksamheter som nämns i punkterna a–d i den första frågan, beträffande uppgifter som härrör från handlingar som enligt den nationella lagstiftningen är offentliga, ska anses utgöra behandling av personuppgifter som sker uteslutande för journalistiska ändamål i den mening som avses i den ovannämnda bestämmelsen, om denna verksamhet endast syftar till att sprida information, åsikter eller idéer till allmänheten, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma.

Direktiv 95/46 är tillämpligt på sådan behandling av personuppgifter som avses i punkterna c och d i den första frågan och som rör personregister som enbart och i oförändrad form innehåller material som har publicerats i massmedierna.

Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd, C-318/04, EGD 30.5.2006
Skydd för fysiska personer avseende behandling av personuppgifter — Lufttransport — Beslut 2004/496/EG — Avtal mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater — Passagerarregister som överförs till Förenta staternas tulloch gränsskyddsmyndighet — Direktiv 95/46/EG — Artikel 25 — Tredjeländer — Beslut 2004/535/EG — Adekvat skyddsnivå

(Sammanfattning av domen)
Beslut 2004/535 om adekvat skydd av personuppgifter som finns i Passenger Name Record för flygpassagerare som överförs till Förenta staternas tull- och gränsskyddsmyndighet rör en behandling av personuppgifter som rör allmän säkerhet och statens verksamhet på straffrättens område. Sådan behandling omfattas inte av tillämpningsområdet för direktiv 95/46 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, vilket följer av artikel 3.2 första strecksatsen i detta direktiv.

Det förhållandet att personuppgifterna samlas in av privata operatörer för kommersiella syften och att det är dessa operatörer som sköter överföringen av uppgifterna till en tredje stat föranleder ingen annan bedömning. Denna överföring sker nämligen inom en ram som inrättats av statsmakterna och som avser allmän säkerhet och är inte nödvändig för tillhandahållandet av dessa operatörers tjänster.

(se punkterna 56–59)

Beslut 2004/496/EG om ingående av ett avtal mellan Europeiska gemenskapen och Amerikas förenta stater om lufttrafikföretags behandling och överföring av passageraruppgifter till Bureau of Customs and Border Protection inom Förenta staternas Department of Homeland Security kunde inte antas rättsenligt med stöd av artikel 95 EG, jämförd med artikel 25 i direktiv 95/46 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

Avtalet avser nämligen sådan uppgiftsbehandling som enligt artikel 3.2 första strecksatsen i direktiv 95/46 är undantagen från detta direktivs tillämpningsområde, eftersom den rör allmän säkerhet och statens verksamhet på straffrättens område.

(se punkterna 67–69)

Bodil Lindqvist, C-101/01, EGD 6.11.2003
Direktiv 95/46/EG – Tillämpningsområde – Offentliggörande av personuppgifter på Internet – Platsen för offentliggörandet – Begreppet överföring av personuppgifter till tredje land – Yttrandefrihet – Huruvida ett mer långtgående skydd för personuppgifter i en medlemsstats lagstiftning är förenligt med direktiv 95/46

Omnämnandet av olika personer – vilka identifieras med namn eller på annat sätt, till exempel med telefonnummer eller med uppgifter om arbetsförhållanden och fritidsintressen – på en webbsida utgör en ”behandling av personuppgifter som helt eller delvis företas på automatisk väg”, i den mening som avses i artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/ EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

Sådan behandling av personuppgifter omfattas inte av något av de undantag som nämns i artikel 3.2 i direktiv 95/46.

En uppgift om att en person har skadat sin fot och är deltidssjukskriven utgör en personuppgift om hälsa, i den mening som avses i artikel 8.1 i direktiv 95/46.

Det föreligger inte någon ”överföring av ...uppgifter till tredje land” i den mening som avses i artikel 25 i direktiv 95/46 när en person som befinner sig i en medlemsstat lägger ut personuppgifter på en webbsida som är lagrad hos en fysisk eller juridisk person som hyser den webbplats där sidan kan läsas och som är etablerad i samma medlemsstat eller i en annan medlemsstat, varvid uppgifterna blir åtkomliga för alla som kopplar upp sig på Internet, inklusive personer i tredje land.

Bestämmelserna i direktiv 95/46 utgör inte i sig en begränsning som står i strid med den allmänna principen om yttrandefrihet eller andra fri- och rättigheter som gäller inom Europeiska unionen och som har en motsvarighet i bland annat artikel 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950. Det ankommer på de nationella myndigheter och domstolar som skall tillämpa de nationella bestämmelser genom vilka direktiv 95/46 har införlivats att se till att det uppnås en korrekt jämvikt mellan de rättigheter och skyldigheter som är i fråga, inklusive de grundläggande rättigheter som skyddas genom gemenskapens rättsordning.

De åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att säkerställa skyddet av personuppgifter skall stå i överensstämmelse med såväl bestämmelserna i direktiv 95/46 som med dess målsättning att upprätthålla en balans mellan det fria flödet av personuppgifter och skyddet för privatlivet. Däremot hindrar ingenting att en medlemsstat utökar räckvidden av den nationella lagstiftning varigenom bestämmelserna i direktiv 95/46 har införlivats till att omfatta områden som inte ingår i direktivets tillämpningsområde, såvida ingen annan gemenskapsrättslig bestämmelse utgör hinder för detta.

De förenade målen C-465/00, C-138/01 och C-139/01, Rechnungshof (C-465/00) mot Österreichischer Rundfunk, m.fl. och mellan Christa Neukomm (C-138/01), Joseph Lauermann (C-139/01) och Österreichischer Rundfunk, EGD 20.5.2003
Skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter – Direktiv 95/46/EG – Skydd av privatlivet – Utlämnande av uppgifterom vilka inkomster som anställda vid organ som står under tillsyn av Rechnungshof har

Artiklarna 6.1 c och 7 c och e i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter utgör inte något hinder för sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i målen vid de nationella domstolarna, såvida det är utrett att spridning i stor omfattning är både nödvändig och lämplig för lagstiftarens syfte, nämligen att allmänna medel skall förvaltas väl, inte bara vad gäller de belopp till vilka årsinkomsten för anställda vid organ som står under tillsyn av Rechnungshof uppgår, såvida den ligger över en viss gräns, utan även vad gäller namnen på dem som uppbär dessa inkomster. Det ankommer på de hänskjutande domstolarna att pröva huruvida detta är fallet.

Artiklarna 6.1 c och 7 c och e i direktiv 95/46 är direkt tillämpliga i den meningen att de kan åberopas av en enskild inför nationella domstolar för att dessa inte skall tillämpa nationella rättsregler som strider mot dessa bestämmelser.

 
Publicerad 14.2.2014