Framsida » Avgöranden » Kreditupplysningsbeteckning och kreditvärdighet

Kreditupplysningsbeteckning och kreditvärdighet

Dataombudsmannens ställningstagande 27.4.2001
Dnr 548/523/2000

Ärende:

X hade bett dataombudsmannen återställa dennes kreditvärdighet till den samma som före en kreditupplysningsbeteckning, vilken hade grundat sig på att kontokredit hade antecknats. X ansåg dessutom att med en kreditupplysningsbeteckning bör förstås alla sådana faktiska beteckningar som försvårar eller förhindrar personen från att få kredit.

Ställningstagande:

Enligt utredningen som dataombudsmannen fått i ärendet hade kreditupplysningsbeteckningen om X tagits bort från kreditupplysningsregistret på begäran av finansieringsföretaget som hade meddelat den. Finansieringsföretagets kundregister hade dock en anteckning om en uppsagd kredit.

Betydelsen av beteckningen i kreditupplysningsregistret

En kreditgivare kan använda kreditupplysningar då denne vid kreditgivning bedömer en persons förmåga att betala tillbaka den ansökta krediten och för att kontrollera kreditrisken i kreditövervakningen samt för att välja ändamålsenliga metoder för att indriva obetalda fordringar. Det är den behöriga kreditgivaren som fattar beslut om kreditgivningen.

I personuppgiftslagens 20 § stadgas uttömmande om vilka uppgifter som får sparas i ett kreditupplysningsregister. Personuppgiftslagens specialbestämmelser gällande kreditupplysningsverksamhet gäller endast sådana registeransvariga som utövar som näring samlande och sparande av personkreditupplysningar för att lämna ut dem vidare. Således blir bankers egna kundregister som innehåller kreditupplysningar utanför bestämmelsens tillämpningsområde och de bedöms på basis av personuppgiftslagen och eventuella speciallagar.

Anteckningar i bankens kundregister

Även om kredituppgifterna skulle vara rena är beviljandet av kredit ändå ingen självklarhet utan kreditgivningen bör grunda sig i första hand på den kreditsökandes betalningsförmåga. Finansinspektionen har handlett kreditinstitut i förvaltningen av kreditrisker genom sin allmänna anvisning nr 105.13. I anvisningen konstateras att ett kreditbeslut måste grunda sig på en kreditanalys, som bör ge en tillräckligt omfattande bild utav den kreditsökande kunden samt det projekt som skall finansieras. I kreditanalysen bör särskild uppmärksamhet fästas vid bl.a. den utredning som gäller den sökande och den kredit, borgen, limit och det derivativavtal samt annan säkerhet som beviljats denne. För gamla kunders del bör i analysen beaktas kundens nuvarande riskklass och de observationer som gjorts i kunduppföljningen.

På basis av kreditinstitutslagen (1607/1993) har ett kreditinstitut och en holdingsammanslutning, ett finansiellt institut och ett tjänsteföretag vilka hör till kreditinstitutets konsolideringsgrupp rätt att ge uppgifter om kundens ekonomiska ställning eller privata förhållanden till en sammanslutning som hör till samma koncern eller konsolideringsgrupp. I bankernas egna register kan således också finnas anteckningar som påverkar kreditgivningen inom samma bankgrupp. Banksekretessen förhindrar att dessa uppgifter utlämnas mellan olika bankgrupper.

Tillämpade bestämmelser:

Personuppgiftslag: 3 § 8 punkt, 3 § 9 punkt, 20 §, 21 §
Speciallag: Kreditinstitutslag 94 §

 
Publicerad 6.2.2014