Framsida » Avgöranden » Kameraövervakning i hemvården

Kameraövervakning i hemvården

Drn:1357/41/2010

Ärende:

Fackförbundets jurist frågade dataombudsmannen angående problemet med kameraövervakning i hemvården, och avgränsningen av denna.

En del av medlemmarna jobbar på olika håll i Finland och deras jobb är att fungera som hjälp hemma hos privatpersoner. Nu har de anhöriga börjat installera inbandande övervakningskameror för övervakning av åldringarnas verksamhet, med följden att även hemvårdspersonalen i sitt arbete sparas på bandet.

Medlemmarna är nu oroliga över sin integritet, eftersom de inte vet vem som ser på banden, var de sparas, raderas banden eller inte och inom vilken tid, vem övervakar dessa osv. Lagen om integritetsskydd i arbetslivet kommer förmodligen inte att tillämpas, men skulle man kunna komma åt problemet med hjälp av personuppgiftslagen?

Dataombudsmannens ställningstagande:

Till dataombudsmannens behörighet hör att ge allmänna anvisningar och råd angående behandling av personuppgifter med avseende på personuppgiftslagen (523/1999), men dataombudsmannens ställningstaganden är inte juridiskt bindande beslut.

Till dataombudsmannens behörighet hör inte heller att ta ställning till de straffrättsliga normerna angående olovlig avlyssning och olovlig observation eller andra tolknings frågor angående hemfriden.

Dataombudsmannen övervakar lagen om integritetsskydd i arbetslivet (759/2004) 22 § tillsammans med arbetsskydds myndigheterna.

Som allmänna anvisningar och ställningstaganden konstaterade dataombudsmannen att privathem eller bostäder enligt hans mening hör till hemfridssfären i enlighet med strafflagens 24 kapitels 11 § (531/2000). En person som vistas hemma eller som sköts i hemmet så som patient, får till följd av principen om hemfrid banda in (med hjälp av kamera eller annan teknik) händelser, situationer eller diskussioner samt vårdåtgärder där denna själv medverkar. I dessa tillfällen kan man inte göra sig skyldig till olovlig observation eller avlyssning. Man måste beakta personens självbestämmanderätt angående behandling av de egna personuppgifterna, vidare skall självbestämmanderätten i 6 § i lagen om patientens ställning och rättigheter (785/1992, patientlagen) beaktas. Patienten bör vårdas i samförstånd med honom själv.

Till den del det är fråga om att kamera eller annan teknisk övervakning sker av patientens anhöriga eller andra tredje män, så kommer på ärendet enligt dataombudsmannens mening att tillämpas reglerna för olovlig observation och olovlig avlyssning i strafflagens 24 kapitel 5-7 §§ (531/2000).

Enligt stadgan om olovlig observation skall den som obehörigen med en teknisk anordning

1) iakttar eller avbildar en person som vistas på en hemfridsskyddad plats eller på en toalett, i ett omklädningsrum eller på någon annan motsvarande plats, eller

2) på ett integritetskränkande sätt iakttar eller avbildar en person som vistas i en sådan byggnad eller lokal eller på ett sådant omgärdat gårdsområde som avses i 3 § och dit allmänheten inte äger tillträde, skall för olovlig observation dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Försök är straffbart.

Enligt stadgan om olovlig avlyssning skall den som obehörigen med en teknisk anordning

1) avlyssnar eller upptar samtal, prat eller annat av privatlivet på en hemfridsskyddad plats framkallat eller uppkommet ljud som inte är avsett för hans eller hennes kännedom, eller

2) på någon annan än en hemfridsskyddad plats i smyg avlyssnar eller upptar prat, som inte är avsett för hans eller hennes och inte heller för någon annan utomståendes kännedom, under sådana omständigheter att den som pratar inte har skäl att anta att någon utomstående hör pratet, skall för olovlig avlyssning dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Försök är straffbart.

Enligt regerings propositionen (RP 184/1999) skulle det inte vara fråga om olovliga observation då det uttryckligen framgår av lag att observation är tillåten. Observation eller fotografering skulle inte heller vara förbjudet då personen som observeras har gett sitt samtycke till detta.

Enligt dataombudsmannens mening skall särskild uppmärksamhet fästas på patientens egen vilja och särskilda samtycke t.ex. i fråga om bandning av olika vårdåtgärder, händelser och diskussioner, och hur patienten förhåller sig till att de anhöriga eller andra utomstående bandar och observerar dessa händelser.

Då hemvården och hemsjukvård utförs skall även sekretess- och tystnadsplikts bestämmelserna i lagen om yrkesutbildad personer inom hälso- och sjukvård (559/1994) iakttas i förhållande till utomstående. I den mån som personalen inom hemvården fotograferas, bandas eller avlyssnas med hjälp av teknisk utrustning så hänvisade dataombudsmannen till lagen om integritetsskydd i arbetslivet. Detta kommer av att det där stadgas att arbetsgivaren i sina utrymmen och lokaler får utföra kameraövervakning som bandas in eller förmedlas. 16-17 § i lagen om integritetsskydd i arbetslivet kommer inte däremot att tillämpas på observation i privata hem eller bostäder, fastän hemvårdspersonalen sköter sina arbetsuppgifter här.

Dataombudsmannen ansåg vidare att observation och avlyssning i privata hem eller bostäder eller andra platser i hemfridssfären huvudsakligen faller utanför personuppgiftslagens jurisdiktion i enlighet med 2 § 3 mom. Eftersom ändamålet är en fysisk persons privata angelägenheter eller ärenden jämförbara med dessa.

Till god och vederbörligt beteende hör ändå att på förhand komma överens och meddela parterna om bandningen, speciellt om ärendet, diskussionerna eller vårdåtgärden är ämnad att ske på ett konfidentiellt sätt mellan två parter, så som t.ex. mellan patient och vårdare. Patientens och vårdarens patientförhållande skall enligt dataombudsmannen i mån av möjlighet basera sig på patientens självbestämmanderätt samt på möjligast vitt förtroende och samförstånd.

Hur banden i fortsättningen ämnas användas är ett annat ärende att avgöra. Om banden ges för att observeras eller avlyssnas av andra så bör man beakta att man inte gör sig skyldig till ärekränkning, genom att sprida information som kränker privatlivet eller avslöjar sekretessbelagd information; så som patientuppgifter eller sjukvårds information. Dataombudsmannen har inte behörighet att avgöra på vilket sätt banden kan sparas eller till vem de kan överlåtas.

Till dataombudsmannens behörighet hör inte att avgöra ifall det begåtts brott i form av olovlig avlyssning eller observation eller sekretessbrott. De ovannämnda brotten är s.k. målsägande brott varpå personen själv måste göra en brottsanmälan om ärendet eller en begäran om undersökning till polisen. I sista hand skall ärendet avgöras av domstolen.

Dataombudsmannen gav vidare råd genom att hänvisa till ett tidigare ställningstagande drn 248/41/2002, där det var fråga om nattövervakning i ett litet ålderdomshem och insamlande av uppgifter med hjälp av kamera.

 
Publicerad 6.2.2014