Framsida » Avgöranden » Kameraövervakning i ungdomshus

Kameraövervakning i ungdomshus

Dataombudsmannens ställningstagande 25.5.2004
Drnr 702/49/2004

Ärende:

Social- och hälsovårdsministeriet bad dataombudsmannen om ett utlåtande gällande lagligheten av kameraövervakning i ungdomshus. Det ifrågavarande ungdomshuset producerar privat barnskydds service till ungdomar och familjer med mångfaceterade problem. I de ungas förflutna kan finnas rusmedels-, vålds-, och/eller mentalproblem och/eller allvarliga beteendestörningar. Det är fråga om en anstaltsvård vilken är i funktion dygnet runt. Klienterna är barn och unga över 12 år samt barnfamiljer.

Dataombudsmannens svar:

Dataombudsmannen ansåg, att ärendet i förstahand gäller, huruvida det med beaktande av grundrättigheterna, strafflagen och speciallagstiftning gällande boende på ungdomshem, är lagenligt att ordna kameraövervakning i ungdomshems mottagningsenheters boenderum och andra utrymmen i hemmet. Till denna del är social- och hälsovårdsministeriet befogade att ta ärendet i sin behandling. Ärendet gäller endast i andrahand, ifall det är lagligt att enligt personuppgiftslagen (523/1999) behandla de boendes personuppgifter med hjälp av kameraövervakning. Om inte specialmyndigheterna anser att det är ändamålsenligt att övervaka med hjälp av kamera, så kan inte heller behandling av personuppgifter som upptagits med hjälp av kamera vara sakligt grundat eller nödvändigt med beaktande av personuppgiftslagen.

Såvida det är fråga om icke upptagande kameraövervakning, så är det inte fråga om behandling av personuppgifter, i enlighet med personuppgiftslagen. Då är dessa inte heller hörande till dataombudsmannens befogenheter. Det nedan givna utlåtandet gäller kameraövervakning som sparar upptagningen.

I Finland finns ingen allmän lagstiftning gällande när och på vilka grunder kameraövervakning är lagligt. På grund av detta bör man vid beaktande av lagligheten av kameraövervakning, även beakta grundrättighetsförfattningarna och att det inte blir fråga om i strafflagen förbjuden olovlig avlyssning eller olovlig observation. Därutöver bör avgöras ifall kameraövervakningen i enlighet med personuppgiftslagen har en saklig grund och är nödvändig för den registeransvariges verksamhet.

Enligt dataombudsmannens uppfattning borde social- och hälsovårdsministeriet göra upp författningar eller föreskrifter angående förutsättningarna för kameraövervakning i social- och hälsovården. Onödig kameraövervakning kan vara djupt stötande mot den personliga integriteten, framförallt inom social- och hälsovården, där kameraövervakning kan komma på fråga i anstalter som fungerar som personers hem. Därför är det enligt dataombudsmannens uppfattning viktigt att det ur lagstiftningen eller andra föreskrifter, klart skulle framgå när kameraövervakningen är laglig och när den inte är det.

Som sådan tillför kameraövervakning ingen säkerhet, om inte någon följer med bilden som förmedlas från kameran och tar till åtgärder om behov uppkommer. Alltid före kameraövervakning tas i bruk skall det begrundas ifall det finns andra mindre integritetsinskränkande sätt vilka kan uppnå samma resultat. Om sådana sätt finns, skall de användas istället för kameraövervakningen. Vid kameraövervakning skall också proportionalitetsprincipen beaktas.

Ungdomshemmets verksamhet omfattar mottagningsservice där en första kartläggning görs i socialservicens enhet, vid behov även en rusmedelsakutsvård eller abstinensvård, samt enhetens två nivåer med ungdomshemsanstalter. I mottagningsenheten får den unga ett eget rum, försett med kameraövervakning. Den unga informeras om kameraövervakningen och dess användningsprinciper. I rummet finns en egen WC och dusch, dit kameraövervakningen inte sträcker sig.

Dataombudsmannen menar att kameraövervakning i ett bostadsrum är mycket ovanlig och exceptionell och kan förekomma bara med välgrundade motiveringar.

Till dataombudsmannens befogenhet hör inte att överväga ifall det är fråga om ett område inom hemfridssfären. Ifall det skulle tolkas att området hör till hemfridssfären, borde det stiftas lagar som gäller åtgärder inom hemfridssfärem, t.ex. kameraövervakning. Sådan lagstiftning finns ändå inte ännu, därmed är kameraövervakning i ungdomarnas rum i mottagningsenheter inte möjlig. Skilt bör ännu avgöras ifall klientens grundrättigheter kan begränsas med dennas eller dennas målsmans samtycke.

Dataombudsmannen anser att Inte heller med den boendes samtycke, kan förbises kravet på att insamlande av data med kameraövervakning skall vara laggrundat och motiverat med beaktande av den registeransvarigas verksamhet. Data om de unga får med hjälp av kameraövervakning samlas in endast till den del de är nödvändiga och oundvikliga med beaktande av vården.

Kameraövervakningens behövlighet i mottagningsenhetens rum bör avgöras enskilt för var och en av ungdomarna. För några av de unga kan det hända att förutsättningarna för kameraövervakning uppfylls och för andra kan det hända att de inte gör det. Om kameraövervakning är nödvändigt med tanke på den ungas hälsa, vård eller säkerhet eller för arbetstagarnas säkerhet, kan man anse att kameraövervakning också med beaktande av personuppgiftslagen är behövlig och sakligt motiverad.

Då skall kameraövervakningen utföras så att de ifrågavarande målen nås. Kameraövervakningen skall upphöra då den inte längre är behövlig. Kameraövervakning får inte riktas mot de ungdomarna som inte fullfyller kraven för behövligheten. Angående kameraövervakningen skall informeras, och ifall att den inte är aktiverad hela tiden så skall det informeras om när den aktiveras och inaktiveras.

I utlåtandet redogjordes vidare för kameraövervakning i anstaltens korridorer och andra utrymmen, samt kameraövervakning av arbetstagarna.

Tillämpad lagstiftning:

Personuppgiftslagen: 5 §, 6 §, 11 §, 12 §, 10 punkten, 24 §
Finlands grundlag 10 § 1 mom och 3 mom, 19 §
Lag om klientens ställning och rättigheter inom socialvården 13 §
Lagen om integritet i arbetslivet 16 § och 17 §

 
Publicerad 6.2.2014