Framsida » Avgöranden » Skapande av personuppgifter genom att dra slutsatser och anta, i syfte att användas vid elektronisk direktmarknadsföring

Skapande av personuppgifter genom att dra slutsatser och anta, i syfte att användas vid elektronisk direktmarknadsföring

Dataombudsmannens ställningstagande, 29.12.2006

Ärendet
Kan en arbetsplats e-postadress skapas enbart genom att dra slutsatser och anta? Innehållet i ett personregister, som behandlades enligt de syften som framgår ur 19 § i personuppgiftslagen (523/1999) (direkt marknadsföring och andra adresserade försändelser), skapades så att från offentliga företagsregister skaffades företagets namnuppgifter samt namnuppgifterna för en person som arbetade i företaget med vissa uppgifter. Dessa grundläggande uppgifter sammankopplades med företagets www-adress och arbetstagarens e-postadress skapades genom att anta att den bestod av förnamn.efternamn@företaget.fi.

Ställningstagande
19 § i personuppgiftslagen stadgar om de förutsättningar som finns angående skapandet av ett personregister, som skall användas till direkt marknadsföring eller andra därmed jämförbara adresserade försändelser, utan den registrerades samtycke.

Personuppgiftslagens 19 § stadgar att i ett personregister som används till direktreklam, distansförsäljning eller andra därmed jämförbara adresserade försändelser får personuppgifter samlas in och registreras på andra grunder än de som nämns i 8 § 1 mom. 1) om inte den registrerade har förbjudit sådan insamling och registrering av personuppgifter samt 2) om personregistret innehåller uppgift om den registrerades uppgifter eller ställning inom näringslivet eller i ett offentligt uppdrag och det används till att sända information som ansluter sig till hans arbete.

Eftersom personuppgiftslagen förutsätter användning av pålitliga informationskällor och felfri behandling av personuppgifter, bör den personuppgift som behandlas vara publicerad. Följaktligen kan personuppgifter inte skapas till ett sådant register som avses i 19 § i personuppgiftslagen, enbart genom att dra slutsatser och anta.

Om adressuppgifter skapas endast genom att dra slutsatser och anta, kan man inte försäkra sig om uppgifternas felfrihet, förverkligandet av personers förbudsrätt eller förverkligandet av personers rätt att få veta om behandlingen av uppgifter som gäller en själv. Å andra sidan, eftersom det finns förfaringssätt som tryggar den registrerades rättigheter (t.ex. adressuppgifter kan även annars fås och sammanslutningarna meddelar om dem på det sätt som de vill) kan man inte se det som sakligt motiverat att personuppgifter skapas genom att dra slutsatser och anta. Därmed bör datainnehållet i ett personregister inte skapas enbart genom att dra slutsatser och anta.

26 § och 27 § i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation (516/2004), stadgar om de förutsättningar, som bör uppfyllas för att elektronisk direktmarknadsföring skall kunna riktas mot fysiska personer och sammanslutningar. För att rikta elektronisk direktmarknadsföring mot en fysisk person behövs huvudsakligen denna persons på förhand givna samtycke till det. När elektronisk direktmarknadsföring skickas till en arbets e-postadress, anses mottagaren vara en fysisk person om direktmarknadsföringen inte har riktats till personen på basis av dennes arbetsuppgifter. En enskild arbetstagares arbets e-postadress anses därmed som utgångspunkt vara en fysisk persons adress.

Direktmarknadsföringsbestämmelserna i lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation tillämpas inte på e-postmeddelanden, som inte innehållsmässigt är direktmarknadsföring.

Tillämpade lagbestämmelser
Personuppgiftslagen: 3 §, 6 §, 9 §, 19 §, 24 §
Lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation: 26 §, 27 §

 
Publicerad 6.2.2014