Lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation

Lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation (516/2004) trädde i kraft 1.9.2004. Med lagen upphävs den 22.4.1999 givna lagen om integritetsskydd vid telekommunikation och dataskydd inom televerksamhet (565/1999).

Lagens syfte

Lagens syfte är att trygga konfidentialitet och integritetsskydd vid elektronisk kommunikation samt att främja dataskydd vid sådan kommunikation och en balanserad utveckling av elektroniska kommunikationstjänster. Lagen syftar till att klargöra reglerna för behandling av konfidentiella identifieringsuppgifter och de utvidgas till sammanslutningsabonnenter. Lagens syfte är också att klargöra möjligheterna att förverkliga dataskyddet och att ge spelregler för användning av cookies samt behandlingen av lokaliseringsuppgifter. Lagen innehåller bestämmelser om direktmarknadsföring och bestämmelser om användarens och polisens rätt att få information.

Hur lagen tillämpas

Lagen tillämpas i regel på i allmänna kommunikationsnät erbjudna nättjänster, kommunikationstjänster, mervärdestjänster (i allmänhet på lokaliseringsuppgifter baserade tjänster) och på tjänster genom vilka behandlas information om användning av tjänsterna. Dessutom tillämpas lagen på direktmarknadsföring i de allmänna kommunikationsnäten samt på abonnentkatalogs- och nummerupplysningstjänster.

Dataombudsmannens åligganden

Iakttagandet av lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation och de bestämmelser som utfärdats med stöd av den övervakas i huvudsak av Kommunikationsverket.

Iakttagandet av de bestämmelser som gäller behandling av lokaliseringsuppgifter, direktmarknadsföring med hjälp av automatiserade system, telefonkataloger, nummerupplysningstjänster samt användarens särskilda rätt att få information övervakas av dataombudsmannen.

Ett teleföretag får behandla lokaliseringstjänster, om abonnenten inte har förbjudit det. Lokaliseringsuppgifter är sådana uppgifter som anger en anslutnings geografiska position och som används för annat ändamål än för att förmedla meddelanden. Före telebolaget lämnar ut lokaliseringsuppgifter åt den som tillhandahåller mervärdestjänster eller åt en sammanslutningsabonnent, bör bolaget försäkra sig om att abonnenten inte har förbjudit deras behandling, och att mottagaren av uppgifterna har fått samtycke per tjänst av den som skall lokaliseras.

Lokaliseringstjänsterna är s.k. mervärdestjänster. Ingen får lokaliseras utan sitt samtycke, dvs. den som tillhandahåller lokaliseringstjänsten bör få samtycke av den som skall lokaliseras före lokaliseringen påbörjas. Lokaliseringstjänsterna baserar sig på av teleföretaget erhållna lokaliseringsuppgifter som är nödvändiga vid mobil kommunikation (den mottagande mobilapparaten måste lokaliseras för att förbindelsen skall kunna upprättas). Lagen tillåter teleföretagen att behandla lokaliseringsuppgifterna även för att producera mervärdestjänster, men till denna del har abonnenten rätt att förbjuda sådan behandling av lokaliseringsuppgifter som inte har att göra med kommunikationsförmedling. Ett sådant förbud innebär, att lokaliseringsuppgifterna inte kan användas förrän ett sådant tills vidare gällande förbud har hävts.

Åt en konsument får inte sändas direktmarknadsföring med e-post eller textmeddelande utan att konsumenten på förhand har gett sitt samtycke. Den som tillhandahåller en tjänst kan emellertid använda kontaktinformation som han har fått av konsumenter i samband med försäljning för direktmarknadsföring av sina egna produkter eller tjänster av motsvarande slag. Säljaren skall ge kunden möjlighet att lätt och utan särskild avgift förbjuda användning av kontaktinformationen, både när tjänsten anskaffas och i samband med varje sänt meddelande. Om denna förbudsmöjlighet skall alltid informeras klart i samband med varje meddelande. Till sammanslutningar, t.ex. ett företag, får sändas elektronisk direktmarknadsföring, om sammanslutningen inte har förbjudit detta.

Enligt lagen om ändring av lagen om dataskydd vid elektronisk kommunikation (125/2009), vilken trädde i kraft 1.6.2009, övervakar dataombudsmannen de i 13 a – 13 k § stadgade förutsättningarna för att behandla identifieringsuppgifter, då det gäller olovlig användning av en avgiftsbelagd informationssamhällstjänst, ett kommunikationsnät eller en kommunikationstjänst eller förebyggande och utredning av röjande av företagshemligheter.

Länkar:

• Lag om dataskydd vid elektronisk kommunikation (516/2004)(Finlex)